Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
SJUNDE KAPITLET.
Förrädaren.
Med spänd förväntan mottogs den inträdande flickan af Willner
och sin tillgifna kammarjungfru. Med blossande kinder och blixtrande
ögon steg Xenia in.
Hon tycktes ha växt till kroppen och mognat till själen under
det korta, bittra samtal, som hon haft med sin farbroder.
— John Lehman är en skurk, utbrast hon med hög röst. Han
har i min närvaro vågat smäda min dyra moder och fläcka hennes
heder, men om också hela verlden skulle nedsvärta och kränka min
mor, står hon der dock i mina ögon ren. Jag tror inte på hennes
skuld. Hon var min fars laggifta hustru, så sant himlen hvälfver
sig öfver oss.
4 — Det är också min fasta öfvertygelse, sade Willner.
— Tack för det ordet! svarade Xenia rörd. Det gör mig så
godt, att ni ej tänker något dåligt om min mor.
— Jag vore en skurk, om jag det gjorde, menade Willner.
Döende försäkrade er far, att ni är hans äkta dotter; han sade också,
att ett testamente finnas, och uppdrog åt mig att söka efter det i hans
skrifbord. Men fastän jag i hemlighet anställt de noggrannaste
efterforskningar, har jag dock ej kunnat finna det. Finns det möjligen
något lönfack i skrifbordet?
— Det känner jag inte alis till, svarade den unga flickan modfäld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
