Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
— Slå då sönder skrif bordet! rådde Betty. På så sätt måste
ju lönfacket öppna sig.
— Det är ett godt råd, svarade Wil]ner, det har bara en svag
sida, den nämligen, att det ej låter sig utföras. Bullret, som
yxhuggen förorsaka, skulle alarmera hela huset, och herr Lehman
skulle med våld hindra mig från att utföra min plan.
— Kunna vi inte köpa skrifbordet genom någon mellanhand?
frågade Xenia, hos hvilken modet och viljekraften å nyo vaknade.
Om det är vår egendom, så kan ju ingen hindra oss från att slå det
i bitar.
— Er farbror skulle på inga vilkor skilja sig från den möbeln,
förklarade Willner med öfvertygelse.
— Kalla inte den hjärtlöse man, som skymfat min mors minne,
min farbror! utbrast Xenia med blixtrande ögon. Jag hatar och
föraktar honom. Slafvinna har han kallat mig och svurit att böja
min trotsiga nacke i stoftet, innan solen gått ned tre gånger till.
Jag vill ej unna honom den triumfen att förödmjuka mig. Hellre
vill jag försmäkta i vildmarken, än jag erkänner honom som min
herre och husbonde. Redan i natt flyr jag härifrån.
— Xenia, hviskade Willner med lindrigt vibrerande röst, aldrig
skulle jag ha vågat tala till er om min kärlek, om ni vore arftagerska
till er fars millioner. För millionärskan skulle jag städse ha dolt
min kärlek, men ni är nu lika fattig som jag, och edra förändrade
förmögenhetsvilkor ge mig mod att fråga er: Xenia, vill ni bli min
hustru?
— Ja, svarade den unga flickan okonstladt.
— Älskar ni mig? fortfor den unge mannen under djap
sinnesrörelse.
— Jag älskar er, som ,om ni vore min bror, svarade Xenia
barnsligt utan att rodna, och jag är er så oändligt mycken tack skyldig.
Willners uppsyn mulnade. Han såg, att Xenia ännu var för
barnslig för att hysa andra än systerliga känslor.
— Tålamod! mumlade han. Med tiden plockar man rosor. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
