- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
132

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•132

I sin upprörda sinnesstämning glömde Betty ali försiktighet och
förrådde sjelf för alla tjänarne, att hon med Willner och Xenia varit
i komplott mot sin husbonde. Om denne händelsevis fick veta det,
ve henne då! Nu gick flickan fram till sin älskade frökens
dyrbara toalettbord, der hon fann alla dyrbarheter orörda, ytterligare ett
bevis för,- att Xenia ej gifvit sig i väg frivilligt. Nog skulle hon i
så fall åtminstone ha tagit med sig sitt med ädelstenar besatta
guldur; men detta fanns kvar.

De andre började inse, att Betty säkerligen hade rätt i sin
förmodan.

I detta ögonblick steg Frans Willner in i rummet.

En oförklarlig oro hade gripit honom, när han i den i klart
månljus badande trädgården väntade på sitt hjärtas älskling.

Plötsligt hörde han ett genomträngande skrik. Strax derpå såg
han här och der i den stora byggningen ljus lvsa fram; dessa
försvunno från det ena fönstret för att strax derpå upplysa ett annat.

En dof snyftning, förkunnande ofärd, nådde hans lyssnande

öra.

Kanske sväfvade Xenia i fara.

Utan att tänka på sin egen säkerhet störtade han in i huset.

— Hvar är fröken Xenia? frågade han ångestfullt. Säg, Betty,
hvar är din fröken?

— Ack, massa, snyftade den trogna tjänarinnan, hon är ju
försvunnen. Någon gudlös hand har mördat henne.

Willner raglade baklänges såsom en, den der fått ett dödshugg.
Slaget hade träffat hans hjärta.

Ett ögonblick stödde han sig, likblek och med vidöppna ögon,
emot väggen.

— Farväl I härliga drömmar om stilla lycka och ljuf frid!
tänkte han med förtviflan. Hvad har väl lifvet att bjuda mig utan
Xenia?

Men endast ett ögonblick öfverlemnade han sig åt denna overk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free