Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•148
glädje våldsamt klappande hjärta, och mycket fattades ej deri, att
han rent af k väft henne med sina kyssar och stormande
ömhetsbetygelser.
Den vackra flickan beklagade sig dock ej, tvärtom, hon besvarade
de eldiga kyssarne, och hennes i en fuktig glans skimrande ögon
strålade emot honom med ett uttryck af lycksalighet.
Nu steg Gomez leende in i rummet för att på det honom egna
förbindliga sättet helsa på sin gäst.
— Ni är en trollkarl, don Martinez. sade baronen. Hur kunde
ni eljes på så kort tid lyckas återfinna min dyra Eida.
— Det erbjöd inga vidare svårigheter, alldenstund er fästmö
redan befann sig på väg hit.
Och så förhöll det sig i sjelfva verket.
Efter sin flykt från ßaracoa hade Eida måst utstå många
vedervärdigheter och underkasta sig stora mödor, men hon hade dock
välbehållen uppnått bebodda orter och hade befunnit sig på väg till
hufvudstaden, då G-omez’ utskickade uppspanade henne.
— Hur skall jag kunna visa er min erkänsla för denna
ovärderliga tjänst? frågade Ragnar. Utan er hade jag kanske aldrig
fått återse min dyra fästmö. Hur skall jag tillfyllest kunna tacka
er?
— Den dag kommer kanhända, då ni kan göra mig en ännu
större gentjänst, svarade spanioren i siarton. Märkliga ting stunda.
— Eida, min älskling, vände sig nu Ragnar åter till den lifligt
rodnande vackra flickan, hvilken nu åter bytt ut sin sjömansdrägt
mot den för hennes kön mera klädsamma klädningen, nu skall
ingenting mera kunna skilja oss åt, nu tillhör du mig för alltid och
beständigt. Säg, vill du det?
Eidas blick, hvarmed hon besvarade denna fråga, sade långt
mera, än ord skulle förmått.
Så tillitsfull, så trygg smög hon sig intill den älskade, och
Ragnar tryckte henne ännu en gång till sitt bröst.
— Nu, min älskling, låt oss nu efter alla dessa vedervärdighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
