- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
147

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•147

öfverhanden, och hon föresatte sig att till hvad pris som helst vinna
denne kalle, stolte ädling från Norden.

Den varmblodiga sydländskan trotsade på sin skönhet, hvars
makt hittills alltid visat sig oemotståndlig. Men denna gång skulle
hon finna, att hon ändå öfverskattat den samma.

Bland de meTa bemärkta spaniorer, hvilkas bekantskap baron
Lilieswärd under sin korta vistelse i Cubas hufvudstad redan gjort,
var äfven en viss Martinez Gomez, och denna bekantskap utvecklade
sig fort till en rent af intim vänskap.

Aldrig hade baron Ragnar träffat någon främling, med hvilken
han* så från första stunden sympatiserat, som fallet var med denne
spanior.

Och det samma tycktes vara förhållandet med Gomez.

Snart visste denne, hvad som fört baronen hit, och han lofvade
honom sitt bistånd.

Och att detta icke endast var ett tomt löfte, det skulle han
snart bevisa.

En dag bjöd han sin svenske vän ut till sin ståtliga villa i
stadens närhet.

Baronen antog denna inbjudning, begaf sig ut till villan och
blef af en tjenare införd i ett af de stora luftiga rummen.

Men han stannade på tröskeln, ja, han tog till och med af
öfverraskning ett steg baklänges och stod der med stirrande ögon och
frågande min samt kunde ej undertrycka ett utrop af förvåning, ja,
nästan bestörtning.

Han visste tydligen ej, om han i detta ögonblick vågade tro
sina egna ögon.

Framför honom stod ju hans Eida, hans egen Eida lifs lefvande.
Eller var det endast hennes vålnad?

Nej, det var verkligen hon sjelf, såsom Ragnar, så snart han
något hemtat sig från sin öfverraskning, grundligt förvissade sig om.

Ty då Eida ^nu leende kom emot honom och räckte honom
handen, slöt han henne med jublande fröjd i sina armar, till sitt af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free