Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•177
nen och återföra er till er cell. Hvad skulle detta uppskof
tjäna till?
Det var naturligtvis bara en af slumpen framkallad galgenfrist,
ty det amerikanska fartygets ankomst kunde omöjligen gälla honom,
svensken.
Ännu en natt alltså.
Enligt ali sannolikhet den allra sista.
Ragnar kunde ej finna någon ro.
Rastlöst vankade han der af och an, bestormad af smärtsamma
tankar.
Natten hade för länge sedan inbrutit, och djup tystnad omgaf
honom. Fullmånen lyste in genom fönstret och fyllde cellen med
sitt milda silfversken.
Ragnar gaf ej akt derpå.
Då hördes plötsligt utifrån korridoren steg och vapenskrammel.
Fången stannade och lyssnade.
Kom man redan för att hemta honom till döden? Skulle han
dö denna härliga månskensnatt? Hade hans bödlar nu ändtligen
öfvertygat sig om, att de kunde skjuta honom obehindradt?
Dörren öppnades. En officer visade sig på tröskeln. Bakom
honom blänkte bajonetter ; bödlarne voro åter der.
— Följ mig, min herre! uppmanade officeren fången.
Denne lydde.
Soldaterna togo honom emellan sig och satte sig på gifvet
kommando i rörelse.
Man valde samma väg som förut, men der utepå gården
svängde soldaterna af åt venster och marscherade med fången bort mot
porten.
Hade man valt en annan afrättsplats? Fången frågade det,
men erhöll intet svar. Både officeren och soldaterna tycktes vara
stumma.
Så bar det i väg ut genom citadellets port. Och sedan ned i
Hjelten på Cuba. 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
