Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•185
pa ned persiennen och kasta på de hakar, med hvilka den nedtill
kunde fästas. Samtidigt lät hon höra ett hemskt skallande nödrop’
Der ute hördes ormen rasa, kasta sig app och ned och fort sno
rundt omkring paviljongen.
Den ömkligt lilla revolverkulan kunde inte ha tillfogat honom
någon egentlig skada, ifall den verkligen träffat. Men odjuret fann
intet stöd på den höga, släta stenfoten, och något träd stod ej så
nära, att det derifrån kunde använda sin ofantliga muskelstyrka mot
de nedfälda jalusierna eller dörren.
Kreolskan var blek som döden och darrade som ett asplöf.
Hon visste så mycket om dessa hemska reptiliers natur och
vanor, att hon fullkomligt insåg det hopplösa i situationen. En
boaorm, som pinas af hunger och vädrar byte, kan ligga på lur
dagar, ja,, veckor på samma ställe.
Kreolskan var med sin fånge alltså faktiskt odjurets fånge.
Ty att hennes tjänare skulle döda eller bara fördrifva ormen,
det vågade Cassilda inte alis hoppas. Hon kände för väl de hemska
historier, som negrer och infödde berättade hvarandra om boaormen,
för att från detta håll hoppas någon räddning.
Derför vred^hon sina händer och bad Gud om hjälp.
Sedan såg hon till den sinnesrubbade. Denna hade svimmat.
Kreolskan vände sig åter bort från henne och gick till fönstret.
Eftersom det blifvit tyst der ute, hyste hon ett svagt hopp, att
ormen kanske blifvit svårt sårad af kulan och nu gifvit sig i väg.
Men hvilken missräkning, när hon böjde isär ett par träribbor
i persiennen och spejade ut i det fria I
Ormen hade dragit sig tillbaka upp i en väldig palm, som
växte i närheten. Kring dess stam var han spiralformigt lindad, och
han for än upp i den vaggande bladkronan^ än åter lika hastigt
ned på jorden igen. Det ena ögonblicket. sköt han som en väldig
gren ut från stammen för att strax åter kasta sig tillbaka.
Det var en hemsk, en skräckinjagande syn. Men odjurets
granna färger lyste i alla fall så praktfullt i solljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
