Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•195
kadavret med saliv och slukar det. Sedan kunna vi utan fara slå
ihjäl det glupska odjuret med en påk. Men nu måste vi vänta ett
par timmar till.
Det lugn, hvarmed Stark bringat hjälp medelst en på ett
naturhistoriskt faktum grundad metod, imponerade på de närvarande.
När två timmar voro gångna, närmade man sig paviljongen.
Under palmerna tedde sig nu en vämjelig syn. Ormen låg der
utsträckt på marken, ur stånd att röra sig och med ohyggligt
upp-sväld kropp. Hästens hufvud stack ut ur det vidt uppspärrade gapet,
och odjurets ögon brunno i vanmäktig vrede, när det nu såg fiender
närma sig utan att kunna göra ringaste motstånd.
En kula gjorde slut på den glupske bestens tillvaro.
Med darrande hand ryckte nu baron Ragnar upp dörren till
paviljongen.
Der inne rådde grafvens tystnad, och detta uppfyllde honom med
rädda aningar.
— Eida! ropade han och lyssnade med spänd förväntan, men
intet ljud kom till svar.
Då rusade han öfver tröskeln och utstötte i nästa ögonblick ett
skri af den förfärligaste missräkning.
Paviljongen var ju tom.
Hvart hade kreolskan tagit vägen med sin fånge?
Ragnar stod der flere minuter liksom bedöfvad inför detta
faktum, att hans Eida var försvunnen.
Och då hade han här varit så nära henne, att han hört hennes
röst, hennes halft bönfallande, halft klagande rop på hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
