Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•196
FJORTONDE KAPITLET.
Rastlösa spaningar.
Men hvad hade det då blifvit af den stackars förföljda Eida,
som i paviljongen bevakats så säkert, i första hand af sin hätska
rival, men sedan äfven af den utanför lurande boaormen?
Hur hade hon kunnat lemna detta fängelse?
Hennes försvinnande hade sin förklaringsgrund deri, att
kreolskan .förstått att betjäna sig af situationen.
När baron Ragnar vändt om för att, såsom det tycktes, med
insurgenterna åter lemna haciendan, hade hon gripits af en sådan fasa
för att nu vara räddningslöst förlorad, att hon svimmat.
Visserligen hade hon, Cassilda, några minuter förut förbannat den
möjliga räddningen, men nu hade hon likväl gripits af en så
förfärlig ångest, att den beröfvat henne medvetandet.
När hon åter vaknade, var det natt. Månstrålar gledo mellan
persienneribborna in i rummet och fyllde detta med ett osäker
ljus.
Kreolskan reste sig upp och såg med ett virrigt uttryck på Eidat
som just nu närmade sig ett af fönstren, och som i nästa ögonblick
lät hera ett halft jublande, halft hjälpsökande utrop:
— Ragnar!
— Eida! ljöd det på något afstånd dämpadt tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
