Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•197
Med ett språng stod kreolskan vid den förhatligas sida, grep i
sitt hat och sin svartsjuka henne brutalt i håret och ryckte henne
bort från fönstret.
Eida lät höra ett utrop af smärta, föll på knä och såg med
förfäran upp till kreolskan.
Ett leende af vrede förvred dennas ansigte.
— Herre Grud, tänker ni rakt mörda mig? jämrade sig Eida.
— Hvarför ropar ni då på baronen?
— Jag såg honom der borta i trädgården, och det var han, som
ropade mitt namn. Han är i närheten och kommer för att bringa
oss den efterlängtade hjälpen.
— Jo, det gjorde han. Förbannelse öfver honom och dig!
mumlade Cassilda.
Eida tryckte handen mot sin barm, som våldsamt häfde sig.
— Jag ryser för er, tillstod hon.
— Tyst! hväste kreolskan. Våga inte ge ett ljud ifrån dig
vidare, om lifvet är dig kärt!
Hon gick till fönstret och spejade genom persienneribborna ut i
trädgården.
Eida utstötte en djup suck.
I återseendets första ögonblick hade hon glömt allt, hvad
Cassilda inbillat henne till hennes mans nackdel. Men nu återvände
minnet deraf med förfärande tydlighet och dref stora tårar upp i
hennes ögon.
Och om Ragnar älskade henne, henne och ingen annan, om allt
det, som kreolskan sagt om honom, endast var uppdiktadt, hvarför
kom han då inte och fördref den förfärliga ormen, som lurade
der ute?
Han visste ju sin maka i den rysligaste dödsnöd, hvilken
knappast ytterligare kunde stegras, och skyndade ändå icke till för att
rädda henne.
Eida gömde ansigtet i händerna. Hennes tvifvel på Cassildas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
