Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•203
— Jag har inte sett till någon menniska.
— Det var mig en förhärdad kanalje. Ut med honom!
Insurgenterna knuffade ut karlen i det fria.
— För sista gången frågar jag dig nu: hvar äro de båda
fruntimren och deras svarte följeslagare? sporde Gromez med hotfullt
dundrande stämma.
— Jag har inte sett någon här, herre.
— Nåväl, vi ska’ då friska upp ditt minne, sade G-omez, och
vänd sig till sina följeslagare befallde han: Låt honom smaka
piskan!
Kreolen bet ihop tänderna.
Insurgenterna grepo honom och bundo fast honom vid en
palm.
Derunder sleto de af honom skjortan; och nu haglade slag af
en läderpiska på hans rygg.
Men ej ett ljud undslapp hans läppar, fastän skinnet snart gick
sönder, så att blodet började rinna. Endast hans glödande ögon
hvilade oafvändt på baron Ragnar och Gromez, liksom ville han för
alltid inpregla deras drag i sitt minne.
— Nog! befallde insurgentchefen efter det tionde slaget.
Karlen är trotsigare, än jag trodde. Men ändå skall jag lösa hans
tungas band. Strön krut i såren och antänden det!
Så skedde.
Nu tjöt kreolen högt i sin vansinniga smärta.
— Nåd! Lös mig! Jag vill erkänna.
— Hvar äro de, som vi söka? sporde Gromez.
Redan höjde kreolen sin hand för att peka mot maskinrummet,
men i det samma hördes på ringa afstånd spaniorernas stridsrop, och
sam tidigt smällde några skott.
Strax derpå brakade mellan sockerrören en hel salva. Flere
insurgenter stupade; de andre russde till sina hästar och ryckte i
den första förvirringen med sig anföraren och den svenske baronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
