- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
216

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•216

Under tiden hade Ragnar klättrat upp till första våningen och
försökte öppna fönstret. ;

Men det ville inte lyckas.’ Det tycktes vara regladt inifrån.
Så fatalt! Knacka vågade han ej, ty han vågade icke hoppas, att
Eida skulle känna igen honom i hans förklädnad.

Hvad var här att göra? Han funderade, tog sedan ur fickan
upp en briljantring, som han brukade bära på venstra lillfingret, och
satte stenen mot rutan.

Ett lätt och likväl skarpt krasahde ljud, som kom den på vakt
stående Stark att förvånad och missnöjd se upp, sedan var allt åter
tyst.

Ragnar hade med diamanten beskrifvit en cirkel på rutan och
tryckte nu hårdt mot den af denna pereferi omslutna del.

Ett knappast hörbart klingande följde; på golfvet innanför
fönstret låg tydligen en tjock matta, eljes skulle bullret lätt kunna ha
spelat förrädaye.

Ragnar hade nu i rutan fått så stort hål, att han kunde träda
in armen och skjuta ifrån regeln.

Dermed var vägen in i rummet fri.

Tyst och varsamt svingade sig baronen in.

Tvifvelsutan stod han nu inför den farligaste delen af sitt
företag, ty om Eida vid uppvaknandet utstötte ett rop af öfverraskning,
så kunde hon derigenom förderfva alltsammans.

Månens bleka ljus flödade in i rummet och visade Ragnar den
af insektsslöjan omgifna bädden. Han närmade sig långsamt,
öfvervägande hvarje steg.

Dervid satt hjärtat så att säga i halsgropen, pch han måste
göra våld på sig för att ej brista ut i ett högt stormande jubel, när
han nu drog undan förhänget och varseblef sin fridfullt slumrande
maka.

Ängsligt drog han sig till ändan af sängen för att inte s&ax
bli sedd af den älskade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free