Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•217
— Eida! hviskade han sedan i obeskrifligt längtansfull ton.
Eida, min älskade hustru!
Den vackra slumrerskan rcrde sig.
En suck trängde öfver de halföppnade koralläpparne, långsamt
höjde sig de långa ögonfransarne, hon var vaken. Yrvaken smålog
hon och hviskade så lycklig.
— Det var Ragnars röst. Min älskling, hvar är du?
Baronen kunde icke betvinga sig längre.
Han böjde sig framåt och slog armarne kring sin maka.
— Eida, min älskling, här är jag, sade han. Här har du din
Ragnar.
Eida darrade.
— Min Gud, drömmer jag» eller är jag vaken?
— Det är jag, din Ragnar, som kommit för att befria dig.
Eida var nu fullt vaken, och i och med det samma fick hon
också klart för sig, hur orätt hon gjort sin Ragnar genom att
misstro honom.
— Kom, min Eida, och låt oss fly! sade baronen.
— Ja, ja, jag har gjort dig orätt, man har förtalat dig hos
mig, och jag började tvifla på din kärlek____
— Hur kunde min Eida göra det? Men låt oss nu först af
allt fly härifrån!
I detta ögonblick small ett skott nere i trädgården.
Nästan samtidigt visade sig Stark i fönsteröppningen.
— För tusan, raska på! skrek han. Fort bort härifrån! Vi
äro upptäckta. En svart skurk sköt på mig och störtade sedan in i
huset. Satan välsigne honom, för det han sköt bom! Gif er nu
fort i väg! Jag täcker ert återtåg.
Dermed svingade han sig in i rummet.
Eida skrek till och klängde sig ängsligt fast vid sin man.
Han tog henne i sina armar och skyndade till fönstret.
I det samma flög dörren upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
