- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
219

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•219

Ragnar föll omknll, då han nådde marken, men han var strax
åter på benen och sprang nu utför den folktomma bakgatan.

På Isabella Sekunda vågade han inte visa sig, hvarför han i
stället styrde kosan till kapellet El Templete, hvilken plats pater
Antonio betecknat såsom en tillflyktsort i nödfall, o$h der en bat
väntade.

Men vägen dit var lång och förde midt igenom staden, en
omständighet, som föll tungt i vågskålen, alldenstund en mängd
militärpatruller genomströfvade gatorna.

Ragnar måste taga med i beräkningen, att han kunde möta en
sådan truppafdelning och genom sin hustru synas den misstänkt.

Ty Eida var endast iklädd den lättaste nattdrägt, bar utslaget
hår och hade ingenting på fötterna, korteligen, hon måste ådraga sig
mötandes uppmärksamhet.

Sedan han fort skyndat genom flera gator, stannade baronen.

— Min älskling, vi måste tänka på att dölja din lätta, ljusa
drägt.

Dermed lät han henne glida ned på marken och svepte in
henne i sin poncho.

De snabbt på hvarandra följandë händelserna hade till den grad
förvirrat Eida, att hon stum och viljelös fogat sig i allt.

Äfven nu lät hon sig åter upplyftas och bäras af honom och
smög, uppfyld af glada förhoppningar, sitt lilla hufvud intill hans axel.

Så marscherade Ragnar vidare med sin ljufva börda.

Derunder talade han så kärleksfullt till henne, och hon
berättade, hur kreolskan kommit henne att tvifla på hans kärlek.

Men nu slog hon sina armar om hans hals, såg så
förtroendefullt in i hans ögon och hviskade:

— Kan du förlåta mig, för det jag misstrodde dig, min Ragnar?
Kan du ...

Ragnar tillslöt med en varm kyss hennes mun.

— Var tyst nu I förmanade han derpå. Vi’ komma nu in
jjå gator, der jag måste vara ytterst försigtig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free