Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•228
I första ögonblicket tade Eida bäfvat tillbaka för den tanken
att gömma sig i likkistan. Hennes blick hade sökt något annat
gömställe.
Men hon hade icke kunnat upptäcka någon vrå, som skulle
kunnat tjäna som sådant. Då hade hon med en bön lagt sig i den
mjukt bäddade kistan och tyst och försiktigt hvälffc det på gångjärn
gående locket öfver sig. ^
På så sätt hade hon undgått Lunera och hans soldater.
Nu steg hon åter upp ur kistan och lyssnade. Ej det minsta
ljud störde grafvens ro.
Spaniorerna hade aflägsnat sig för att söka den försvunna på
annat håll.
I denna djupa tystnad och hemska omgifning kunde Eida icke
värja sig för en rysning.
Darrande kastade hon skygga blickar omkring sig och ilade fort
uppför trappan.
Men hvad nu då! I stället lör en lugnande utsigt i det fria,
som hon väntat sig, mötte henne här uppe ett ogenomträngligt
mörker.
Med trefvande utsträckta händer tog hon ytterligare ett par steg,
då hennes fingerspetsar stötte emot kallt järn.
En isande rysning genomlopp henne.
Hon erinrade sig nu det dånande ljud, som hon hört nere i sitt
gömställe. Förföljarne hade slagit igen dörren, då de aflägsnat sig,
men den måste väl stå att öppna igen.
Eida trefvade efter klinkan.
Allt ifrigare, allt ünera nervöst blef hennes fruktlösa sökande.
Dervid ryste hon gång på gång af obetvinglig fasa, ty öfver allt
kände hon bara järn. Och nu undslapp ett halft undertryckt skri
hennes läppar.
Vissheten, att dörren ej stod att öppna inifrån, hade aflockat
henne detta skri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
