Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•227
SEXTONDE KAPITLET.
Tilltvmgad gunst.
Det hade åter blifvit tyst och stilla på kyrkogården, och de döda
sofvo ostörda som förut.
Men denna grafvens djupa tystnad afbröts efter några minuters
förlopp af ett lätt buller i mausoleets inre.
Och nu inträffade här någonting hårresande hemskt.
Långsamt höjde sig locket på den på katafalken stående
likkistan, och i denna reste sig en gestalt upp, som såg spöklik nog ut i
den osäkra belysningen.
Hade en af de döda vaknat?
Ville den lemna sitt trånga hvilorum för att som
skräckinjagande spöke sväfva ut i det fria?
Öppnade sig grafvarna af harm öfver den gudlöshet, som detta
helgade rum nyss bevittnat?
Ingalunda. Det var Eida, som nu ste^ upp ur likkistan.
När hon med bäfvande ångest beträdt grafhvalfvet, hade
hennes blick först af allt fallit på den öppna och tomma
likkistan.
Grrafmonumentets ägare hade antagligen redan i lifstiden låtit
för sin egen person förfärdiga och i hvalfvet nedställa den dyrbara
kistan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
