Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•241
SJUTTONDE KAPITLET.
Den dödes hämd.
Vid sin ankomst till det palatslika hus, hvari kreolskan Cassii da
bodde, hade öfverste Lnnera först af allt uppsökt Cæsar och skickat
honom till den der Pedro, med hvilken han på förmiddagen haft
ett så hemlighetsfullt samtal.
Denne Pedro tillhörde den i Havana synnerligen talrikt
representerade klass af menniskor, hvilken som pest skyr hederligt arbete,
men derför ingalunda är sysslolös; med få ord: han var en bandit.
Till honom hade, som sagdt, kreolskans tillgifne tjänare blifvit
skickad för att erhålla instruktioner.
Dessa båda individer voro tydligen själsfränder, ty de kommo
så godt öfver ens; det var bara det af Lunera erhållna uppdraget,
som ej behagade dem.
De skildes om en stund för att sent på kvällen åter
sammanträffa der ute vid kyrkogården.
Hvad hade de väl der att göra?
— Men ä’ det också riktigt säkert, att inga spöken gripa och
vrida halsen af den svarte mannen? Cæsar menar bara, att lifhanken
ä’ honom kär, och att han inte vill komma hem med ansigtet i
nacken. Det är ju ändå en hemsk och syndig sak, hvartill han
skall låna sin hand.
— Så den svarte pratmakaren slamrar på! brummade Pedro,
Hjelten på Cuba. 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
