Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• s 250
unga, mycket lätt klädda kvinna, som låg strax innanför tröskeln
och med slocknande blick stirrade emot henne.
Darrande och döende ljöd det tillbaka.
— Rädda mig! De döda utsträcka sina benrangelshänder efter
mig och skola...
Slutet bortdog i en otydlig hviskning.
Mirza slog förfärad ihop händerna, hukade sig ned till den halft
vanmäktiga, lade hennes hufvud i sitt knä och strök smeksamt
hennes upplösta hår.
— O, du blodige frälsare, hvad vill detta säga? En så ung
och vacker kvinna hjälplös och öfvergifven på kyrkogården, ett
fasans byte. Det kan inte stå rätt till. Elaka menniskor måtte ha
bringat dig i denna öfvergifna belägenhet. Stackars liten, du skall
inte förgäfves ha anropat gamla Mirza om hjälp; jag skall skydda
dig. Tillslut bara dina trötta ögon och var inte rädd! Mirza är
visserligen afskräckande ful, men hon har i alla fall ett hjärta, som
kanske är känsligare än mången annans. Sof nu, så skall nog allt
sedan bli bra.
Så fortfor hon ännu en god stund att mumla, under det stora
droppar samlade sig i hennes ögonvrår och långsamt rullade utför
de skrynkliga kinderna.
Och märkvärdigt nog tyckses hennes monotona mummel på
Eida utöfva ett rent"* af magnetiskt lugnande och söfvande inflytande.
Den förfärliga spänningen i det dödsbleka ansigtet vek så
småningom för ett uttryck af stilla frid, det blef lugnare i den af
dödsnödens suckar nyss häfda barmen, ögonlocken slöto sig, — Eida
hade somnat.
Den gamla gumman nickade för sig sjelf.
— Hon sofver, och det är bra. Sömnen skall utplåna ali fasa
ur hennes minne. Stackars barn! Jag vet ej, hur det kan
komma sig, men en aning säger mig, att du just är den stackars
främling, som Cassilda förföljer med sitt hat.
Grumman smålog, men det var ett hårdt, ett sträft leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
