Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• s 249
Hvad skulle väl det betyda?
Tviflande ruskade tiggerskan på hufvudet och stultade vidare.
Hon måste väl ändå ha hört vilse, ty nu var allt åter tyst.
Men nu hördes ju åter igen det hemskt gåtfulla ljudet.
„ Det lät som ett bönfallande nödskri från en förskrämd
menniska.
Gumman gjorde korstecknet och kastade forskande blickar öfver
denr närmaste omgifningen.
Sedan ruskade hon på hufvudet och fortsatte sin vandring till
en af höga cypresser innesluten rundel, på hvilken ett ståtligt
grafmonument reste sig.
Detta var för tiggerskan en särskildt omtyckt hviloplats. Här
drömde hon gerna bort middagens heta och ensliga timmar och
uppsökte äfven eljes med förkärlek denna plats.
Men så besynnerligt, j»i mer hon närmade sig cypresserna, desto
tydligare blefvo de klagande ljuden.
Nu kunde hon icke längre tvifla på, att dessa ljud voro
verklighet, och derför följde hon dem.
Nu stod hon vid den stängda dörren till mausoleet och
lyssnade upp till de båda runda lufthål, som funnos i öfre kanten af den
samma.
Derifrån kommo de sorgligt kvidande ljuden.
Obeslutsam lade gumman sin lindrigt darrande hand på klinkan.
Tydligen stredo inom henne vidskeplig fruktan och nyfikenhet
om herraväldet.
Den senare känslan afgick slutligen med segern.
Sedan hon ännu en gång gjort korstecknet och mumlat en bön,
tryckte hon ned klinkan och öppnade dörren.
— Ack, du mitt sötaste Jesubarn, hvad är väl detta? utbrast
gumman.
Hennes eljes så hemska och fruktade ögon antogo ett uttryck
af det innerligaste deltagande, under det hon böjde sig ned till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
