- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
253

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253

Först då natten sänkt sig -ned öfver staden och gatorna blifvit
folktomma, törs jag med dig lemna kyrkogården och föra dig till min
bostad. Till dess måste du tyst och tåligt stanna kvar här i
kapellet. Jag kan inte ens stanna hos dig, ty min plats är vid grinden,
der man åtminstone inte i dag får sakna mig.

Eida såg förtroendefullt upp till den gamla kvinnan. Sedan
sade hon med en suck:

— Jag är så törstig.

Strax reste sig gumman upp.

— Inom några minuter är jag åter här med någonting svalkande,
sade hon och stultade i väg. %

Med rörande fromhet hviskade Eida en tacksägelse, för det G-ud
sändt henne hjälp, då nöden varit som störst.

Hon var räddad, ty en mäktig inre känsla sade henne, att hon
kunde lita på den gamla indiankvinnan.

Det var i sanning en sällsam ödets skickelse, att just modern
till hennes argaste fiende nu blef hennes beskyddarinna.

Inom en liten stund återkom tiggerskan med förfriskningar i
form af vin och svalkande frukter. Sedan aflägsnade hon sig åter,
för att ingen skulle sakna henne på hennes vanliga plats vid
grinden.

Det var redan öfver midnatt, när hon med Eida lemnade
grafkoret.

Grumman såg nu så belåten, så nyter ut.

— Hi, hi, hi! småskrattade hon. Kunde väl aldrig ha önskat
mig lämpligare väder för att kunna föra min skyddsling osedd till
min kula. Se’n må de fördömda spaniorerna gerna för mig vända
upp och ned på hela ön, de skola i alla fall. inte finna dig, min lilla
dufva. Och din man ska’ jag nog uppspåra och föra i dina armar.
Hi, hi, hi! Gramla Mirza ä’ betydligt slugare än de dumma
menniskor tro, som komma till mig för att låta spå sig och dervid darra
för mina ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free