Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Och en stund derefter hade ju soldaterna släpat den döda krop
pen till kyrkogården för att der begrafvas, hvilket också blifvit gjordt^
Huru härmed egentligen förhöll sig, det skola vi strax förklara.
Först a£ allt måste vi dock ännu en gång återvända till den
sköna kreolskan för att se, hvem det var, som genom sitt plötsliga
uppträdande så skrämt henne.
ADERTONDE KAPITLET.
Insurgentchefens seger.
Cassilda hade i sin gränslösa vrede halfhögt lofvat sig sjelf att
hämnas på öfversten, som tilltvingat sig hennes gunst, och någon
hade då, som vi hört, helt oväntadt svarat, att han skulle förhjälpa
henne till denna hämd.
Kreolskan såg med isande förfäran upp.
I det samma upplyste en blixt rummet.
I det bländande skenet från den samma såg Cassilda i
balkongdörrens ram en man, som hon minst af alla väntat att få se här.
— Don Martinez! stammade hon.
Cubanaren steg fram, böjde ett knä och fattade den vackra
kvinnans hand.
— Ja, min fröken, don Martinez, som ångerfull ligger för edra
fötter /och ber er åter i nåder upptaga honom. Jag var en dåre, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
