Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Baron Ragnar hade vid sin förtviflade flykt erhållit ett
ingalunda obetydligt skottsår.
Så riktig hans beräkning än varit, att förföljarne ej skulle bry
sig om honom utan i stället sätta efter Eida, skulle han dock icke
sjelf förmått rädda sig, ty han hade förlorat medvetandet.
Men hjälpen hade varit nära, ty pater Ahtonio och Martinez
Gomez hade från kapellet El Templete följt händelsernas gång och
hade skyndat emot Eida för att föra henne ned i båten.
Men hon hade, som vi veta, i dem trott sig se nya fiender och
hade derför äagsligt undvikit dem.
Eftersom det skulle varit mer än dumdristigt att inlåta sig i
strid med de anstormande spanska soldaterna, måste de båda
vänner-na tills vidare öfverlemna den flyende åt hennes öde och nöja sig
med att åtminstone rädda hennes man.
Och det var jämförelsevis lätt gjordt.
Lunera och hans soldater satte efter Eida och voro snart
försvunna. Platsen var nu åter tyst och öde.
Medelst en hvissling tillkallade cubanaren två man från den i
beredskap liggande båt£n, och med deras bistånd bars Ragnar ned i
den lilla farkosten.
Presten undersökte den sårade och såg genast, att läkarhjälp här
var af nöden.
Nu var det omöjligt att realisera den ursprungliga planen.
Meningen h$de varit att med baronen och hans fru sjöledes uppnå en
säker tillflyktsort, men nu såg man sig här stå inför en totalt
förändrad situation, som kräfde nya mått och steg.
Under det presten med gaoska god sakkännedom förband
Ragnars sår, skyndade Gomez ännu en gång till kapellet.
Der hade i en vrå mellan de yttre pelarraderna en stackars sate,
angripen af gula febern, krupit in och ömkligen dött. Och det
märktes tydligt, att hans dödskamp varit grufligt smärtsam, ty han hade
krampaktigt dragit upp armarne öfver ansigtet.
Ett egendomligt leende krusade cubanarens läppar, när han nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
