Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
— Jag kan inte göra några underverk, herre. Tacka ni Gud,
att ni sluppit så lindrigt undan! Och låt mig nu ännu en gång
undersöka er puls, så att jag får se, om ni får mottaga ytterligare
ett besök.
— Jag är lugn som en gråsten, heir doktor.
— Skönt! Ja, jag märker verkligen, att vi kunna våga anstränga
er något mera.
Och ban vände sig till den unga flickan, i det han fortfor:
— Mitt barn, underrätta pater Antonio om, att jag tillåter honom
ett samtal med vår patient!
Stella skyndade tjänstvilligt ut.
Doktorn såg leende efter henne och sade:
— Hon är i sanning en solstråle, er sjuksköterska, herre. Näst
Gud och min svaga kraft är ni skyldig henne mesta tacken. Barnet
har visat sig äga mod och uthållighet, som kunde komma mången
vuxen att blygas.
Som vi se, behandlade äfven läkaren Stella som ett barn. Inte
heller han inisstänkte, att flickhjärtat vaknat.
Emellertid hade baronen knappast hört doktorns ord. Med spänd
förväntan hvilade hans blick på dörren, tv han väntade patern och
af honom underrättelse om Eida.
Men Stella stod med våldsamt klappande hjärta i sin lilla
kammare och såg så lycksalig ut.
Han hade ju kysst henne.
O, hvilken sällhetsberusande känsla!
En salig rysning hade genombäfvat alla hennes lemmar, när
hans läppar* tryckts mot hennes kind.
Ack, hur obeskrifligt ljuf måste inte då den känsla vara, när
mun tryckes emot mun!
Sydländskans heta blod var i uppror i den sextonåriga barmen.
Men Ragnar märkte ingenting, och han var också allt för sorgsen
och nedstämd för att vara upplagd för att ge akt på de förstulna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
