- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
270

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

hemliga bevisen för en kärlek, som han ej åtrådde, ja, som han rent
af ansåg för omöjlig.

Hade han inte varit så fördjupad i sina smärtsamma tankar, så
hade han väl ändå måst lägga märke till Stellas upprepade darrande
rodnad, hennes eldigt trånande blickar och hennes förvirring, när
han med handen smekande strök hennes hår, såsom han ibland
faderligen brukade göra.

Men alla hans tankar dvaldes hos hans spårlöst försvunna maka.
Hvar var hon? Det såg ut, som om jorden uppslukat henne, ty hur
mycket än Gomez och pater Antonio ansträngde sig, förmådde de
likväl ej finna hennes spår.

Detta gjorde, att baronen så småningom bragtes allt närmare
förtviflans rand.

Stella gaf i hemlighet akt på honom och frågade sig förgäfves,
hvad det kom åt baronen. Men ingen upplyste henne derom, och
hon kunde omöjligen få klart för sig, hvad som så förstämde honom.

Det var nu söndag, och kyrkklockorna ringde till gudstjänst.
Stella lemnade det tysta huset för att helgdagsklädd begifva sig till
kyrkan.

När hon efter slutad högmässogudstjänst åter steg ut ur detta
imponerande Guds hus i det fria för att återvända hem, ställde sig
i ett gathörn en gammal kutryggig kvinna i hennes väg.

Flickan ville vika undan och skynda vidare, men då fattade
gumman tag i hennes klädning och mumlade:

— Inte så brådtom, min vackra lilla docka i Gamla Mirza har
inte längre några unga ben och kan ej hoppa som en tätting.

Stella försökte J?li fri.

— Hvad vill ni mig? Jag känner er inte.

— Men jag känner dig, mitt hjärtegryn, och vill tala med dig.
Var inte rädd för min fula mask; det är ingenting ondt, som fört
mig i din väg. Du förstår mig nog, om jag säger »baron Lilieswärd».

Flickans min vittnade om häftig förskräckelse.

— Baronen! — Hvad vill ni honom?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free