- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
307

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

brann redan öfver Antillernas perla och antände med hvarje dag
nytt bränsle. Elden grep allt mera omkring sig och tycktes icke
mera skola kunna släckas.

Patern hade i sin rastlösa vandring stannat och strök sig
suckande öfver pannan, liksqm kunde han med denna gest förjaga de
sorgsna tankar, som plågade honom.

Sedan kallade han till sig den svarte värden och lät denne
förklara mekaniken, som stängde luckan till källaren.

På ett krypande underdånigt sätt lemnade negern den begärda
upplysningen och drog sig sedan på en vink af pater Antonio
tillbaka till det yjttre rummet, dock icke utan att dessförinnan mönstra
presten med en förstulet lurande blick.

I paterns smärta, smidiga kropp måtte bo en ovanlig styrka, ty
han öppnade nu med sådan lätthet den tunga källarlämmen.

Sedan tog han lampan, steg ned i djupet och styrde kosan åt
det håll, der man kvarlemnat mulatten.

Nu först, då han icke längre var stadd på flykt, lade han märke
till, hvilken utsträckning dessa källare hade.

Visserligen gick ban inte fort framåt, men så behöfde han också
tio minuter för att nppnå Diego, hvaraf han slöt, ätt negerns krog
måste ligga ett godt stycke från Carlos hus.

Invid mulatten stannade han och ställde lampan på golfvet.

Diego låg precis i samma ställning, hvari man för flera timmar
sedan lemnat honom.

Ännu var han fängslad till händer och fötter, ännu satt kaflen i
hans mun.

Ljusskenet hade kommit honom att slå upp ögonen.

Och dessa ögon stirrade nu emot presten med ett bönfållande
uttryck.

Sedan slöto de sig åter.

Ett stönande ljud af vanmäktig vrede höjde mulattens bröstl

Presten lade armarne i kors och såg med dyster min på fången.

Derpå yttrade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free