Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
beträdes af menniskofot? Hade inte min hörsel varit så fin, så hade
ingen af oss haft en aning om, hvem vi borde söka här.
Med dessa ord tog han fram en knif och skar fort af de snören,
som fängslade mulatten.
Ett obeskrifligt leende förvred den senares mun. Ur stånd att
resa sig upp, ty de djupt i köttet inskärande remmarne hade hämmat
blodcirkulationen, blef ban tills vidare liggande der orörlig och
stirrade med frågande blickar på negern.
Denne nickade ifrigt åt honom och mumlade:
— Skulle jag väl tillåta,* att ni här dog en långsam död. Nej,
dertill är ert lif mig och alla mina stamförvandter allt för dyrt, dertill
ha vi fäst allt för stora förhoppningar vid er. Jag vet inte, hvad
som förefallit mellan er och Martinez Gomez, men jag vet, att hvarje
färgad skulle uppbjuda allt för att rädda er. Känner ni er stark
nog för att ledsaga mig?
Mulatten försökte resa sig upp, men sjönk strax åter med ett
smärtsamt stönande tillbaka.
— Gif mig tid att hemta mig en smula! bad han. Mina lemmar
äro ännu som förlamade, mitt hufvud bränner och värker, och den
förtorkade strupen längtar efter några svalkande droppar.
Negern nickade å nyo upprepade gånger ifrigt med hufvudet
— Vänta, herre, så ska7 jag skynda tillbaka efter något stärkande
medel åt er. Lampan kvarlemnar jag hos er, ty så pass känner jag
nu till vägen, att jag reder mig utan ljus.
Dermed skyndade han bort.
Så småningom började nu lifvet åter pulsera i mulattens stelnade
lemmar.
Han förmådde resa sig upp i sittande ställning och stirrade med
ett rent af hemskt uttryck i sina drag framför sig i tomma luften.
I hans bröst rasade en orkan af de mest stridiga känslor.
Räddningen hade kommit, då han minst af allt förmodat det.
Det band, som förenade alla färgade på Cuba, det verkade äfven
här och hade bringat honom hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
