Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
— Skönt, herr pater! Då skola vi så mycket lättare förstå
hvarandra. Jag tycker om att tala öppet, och jag tycker äfven om,
när man svarar mig på samma sätt. För er förkroppsligar sigr
alltså folket i de lager, som af diverse skäl synas er nödlidande;
och ni riktar också edra predikningar uteslutande till denna klass,
icke sant?
Den tilltalade böjde instämmande på hufvudet.
— Jag följer dermed endast det uppböjda exempel, som herren
Kristus gaf oss prester. Han vände sig. städse till det så kallade
lägre folket; han hade framgått ur det och stod alltid på dess sida;
han församlade de svaga och fattiga omkring sig och lärde dem, och
till sist dog han också för folket.
Weyler hade lagt armarne i kors öfver bröstet och såg några
ögonblick tankfull framför sig, innan han yttrade:
— Jag har inte låtit kalla er för att disputera med er om den
saken. Jag önskar endast i det allmännas intresse vinna ert
inflytande i och för en fredlig lösning af alla tvister och stridigheter,
som här uppkommit. Man har sagt mig, att edra ord äga en makt,
som, om ni bara vill, kan bespara oss en’hel arncékår. Och jag
anser, att redan er drägt ålägger er pligten att verka för freden.
— Ack, om jag det kunde, om jag förmådde bilägga den
blodiga tvist, som uppstått här på Cuba, mitt hjerteblod skulle jag med
glädje gifva derför. Herr general, ni sändes hit för att med eld och
svärd utrota frihetsidén. Ni har redan utfärdat proklamationer och
vidtagit mått och steg, som föra ett fasansfullt, ett blodigt språk.
Och nu vänder ni er till mig? Vågar jag häraf hoppas, att de
bestående motsatserna skulle kunna enas på fredlig väg? Törs jag
hoppas, att ni skall lyssna till anspråk, som sedan årtionden
tillbaka skriat till himmelen, och som, emedan de hittills alltid blifvit
barskt afvisade, bringat Cuba till förderfvets rand?
— Ni förifrar er totalt i onödan, herr pater. De anspråk, om
hvilka ni talar, och som i verkligheten ingenting annat betyda än
ett pockande på Cubas oafhängighet, sedan det lösslitit sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
