Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Spanien, ha för mig aldrig existerat och komma heller aldrig att för
mig existera. Hvad jag begär af er, det, hvartill jag skulle vilja
öfvertala er, tillhör ett helt annat område. Jag begär ingalunda,
att ni skall draga omkring på hela Cuba likt en apostel och predika
frid, men jag väntar af er, att ni här i Havana använder ert
inflytande och allvarligen förmanar den krets, som, efter hvad njan
påstår, ni beherskar, att afhålla sig från ali förbittring och
uppstudsighet mot regeringen. Havana är visserligen för tillfället lugnt, men
detta lugn synes mig bra mycket likna en vulkan, under hvars
skenbart lugnt slumrande yta djupets upproriska makter jäsa och
tränga till utbrott. Förliden nalt har åter igen visat oss ett dylikt
symptom. Vi behöfva presterskapets handlingskraftiga understöd, vi
vilja, att de ordets förkunnare, som äro särskildt högt begåfvade,
skola lugnande inverka på folkets sinnen och för det samma
klargöra, att det, om det sätter sig upp emot rätt och lag, dermed äfven
sätter sig upp emot Gud. I den andan vill jag, att ni skall verka.
Pater Antonio såg med en förvånad blick på guvernören.
Derpå svarade han:
— Ers excellens begär då en lögn af mig. Ty en lögn är det
ju, om ni sammanbinder striden om herraväldet på Cuba med Gud.
Ni fordrar af mig precis raka motsatsen till det, som tjänar mig till
rättesnöre. Jag har med min ringa förmåga alltid sträfvat derefter
att sprida upplysning och visa massorna en Gud, hvilken icke
tronar öfver dem såsom en straffande domare, som i sin vrede slungar
förödelsens blixtar, utan såsom en allgod förbarmare, hvars mildhet
icke känner några gränser, och som i sin outtröttliga nåd delar lika
- åt alla sina barn. Och nu skall jag medverka till att störta folket
tillbaka i den tröstlösa fatalismens mörker, åter omintetgöra de få
ansatser, som gjorts att sprida upplysning, och derigenom stödja den
verldsliga makten?
Guvernören ryckte på axlarna och yttrade:
— Ni är en svärmare, herr pater, ingenting mer och ingenting
mindre. Men dylika svärmare kunna bli farliga, och jag gör er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
