- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
331

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

331

Ingen tår skänkte henne lindring, endast sucka kunde hon,
sucka och klaga öfver sin förlorade lycka.

Så förflöt den ena timmen efter den andra, utan att någon störde
henne, utan att någon kom iji i den lilla hytten.

Antingen hade man glömt henne, eller också var man nog
finkänslig att ej störa henne.

Ändtligen lemnade Eida kojen och såg sig omkring i det lilla
rummet.

Man hade lagt in åt henne rena kläder, sådana, som kvinnorna
bland kustbefolkningen brukade bära, en uppmärksamhet, som på
Eida, trots hennes bedröfvade sinnesstämning, verkade välgörande,
ty hennes egna kläder voro illa medfarna.

Hon klädde på sig och steg uppför den trånga trappa, som
ledde till däcket.

I den låga dörren der uppe stannade hon.

Hennes blick sväfvade ut öfver relingen och träffade det öppna
hafvets ändlösa vattenyta.

Strålande solsken göt sig öfver de sig sakta höjande och sänkande
vågorna, hvilka dervid glänste i praktfulla färger.

Sedan sänkte sig Eidas blick åter ned på däcket och sökte
manskapet.

Men innan hon upptäckt någon, föll från sidan en skugga
framför henne, och en sträf röst yttrade:

— Nå, det gläder mig af hjärtat, att frun är kry igen och lyckligt
öfvervunnit följderna af badet, som naturligtvis var alldeles ofrivilligt.

Eida såg något skygg upp till den kraftfulle mannen, som nu
med ett slags rå ridderlighet lyfte på mössan och med en tafatt
bugning räckte henne sin solbrända hand.

Den räddades lilla fina hand försvann nästan helt och hållet i
sjömannens väldiga näfve, som omslöt henne så mildt och varsamt,
som fruktade han, att den var af porslin och kunde gå sönder vid
^n hårdare tryckning.

Dervid log han med hela ansigtet och tillade förklarande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free