Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Dahlin nickade med belåten min på hufvudet och tog sedan sin
bepröfvade bössa från axeln.
Men då fattade honom röfvaren med ett hånskratt i armen och
sade:
— Lotterna i täflingskampen böra fördelas alldeles lika. Ett
skott med ett vapen, hvarmed man är väl förtrogen, betyder inte
mycket. Jag föreslår derföre, att vi byta bössor, pröfva dem och
sedan afgöra vadet.
Det tycktes kvitta Dahlin lika.
Han lemnade sin bössa till röfvaren och mottog dennes i stället.
Gravotti undersökte först noga vapnet och förde det sedan
långsamt till kinden.
På ungefär trettio stegs afstånd stod ett delvis utdödt träd.
Röfvaren tog en af dess torra grenar till skottmål och sköt af den på
midten.
— Bössan är inte dålig; man kan förlita sig på henne, ljöd hans
omdöme efter denna profskjutning.
Under tiden hade tusenkonstnären granskat klippväggen och
riktat mynningen af sitt vapen mot den samma.
Ingen visste hvad han valt för ett mål.
Ingen’ såg heller hvad det varit, när skottet smal och Dahlin
åter sänkte vapnet. Men man såg, att han ej var missnöjd med
detta.
— Och hvilket mål väljer ni nu för vår täflan, herre? frågade
röfvaran föraren
Den tilltalade pekade på en tämligen långt bort stående korkek.
— Hvad tycker ni om det der trädet, herr Gravotti?
— Mycket bra. Det är just rätta distansen för en god skytt;
vid pass åttio steg, inte stort mer, men knappast hellre mindre.
Tusenkonstnären nickade instämmande på hufvudet.
— Så kommen då, mine herrar! sade han.
Man gick bort till eken, de båda svenskarne lugna och säkra,
röfvarena med en viss spänning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
