Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har någon af er ett smalt, starkt snöre till hands?
Ett sådant var snart anskaffadt.
Dahlin pekade på en af de lägsta grenarne.
— Skulle någon af herrare vilja vara af den godheten att klättra
uppför stammen och binda fast snöret i den der grenen, ungefär på
midten?
Dertill var en af banditerna genast beredd.
Under det han klättrade upp i trädet och uppfyllde Dahlins
önskan, drog den senare från fingret en slät, tämligen tjock silfverring
och profvade, om den passade omkring den ur patronhylsan
utskjutande kulan.
Itöfvarena sågo med spänd förväntan på och undrade hvad det
skulle bli af.
Så snart tusenkonstnären öfvertygad sig om, att kulan precis
fyllde ringen, fastband han denne i snöret och vände sig derpå till
Gavotti, sägande: ’
— Nu är det fråga om hvarken mer eller mindre än att skjuta
in kulan i den här ringen.
Banditchefen ryggade tillbaka.
— Står ni i förbund med onda makter, eller är ni fan ßjelf,
som kan möjliggöra det omöjliga? Från vår förra plats synes väl
knappast ringen, och ändå vill ni skjuta in er kula i den?
Dahlin smålog kallt.
— Det öfverlemnades åt mig att bestämma målet. Nu har jag
valt det. Välan då, så låtom oss vända tillbaka till vår förra plats
för att mäta våra krafter I
— Det är ett tomt skryt, utbrast Gavotti i vredesmod.
Men stråtröfvarena, som vid Dahlins förslag i början stått der
alldeles häpna, läto nu höra ett bifallsmummel.
Af naturen mycket mottagliga för sådana prof på duglighet,
voro de nu idel eld och lågor. i
Anföraren kände blott allt för väl, att hela hans anseende som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
