Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
mästerskytt stod på spel, och följde rivalen under det han ruskade
på hufvudet.
Man återvände till den förra platsen och gjorde der halt. Allas
min uttryckte den mest spända förväntan.
Såsom Gravotti förutsagt, kunde man på detta afstånd knappast
se ringen, ja, den skulle rent af ha varit alldeles osynlig, om icke
solstrålarne återspeglat sig i den samma.
— Herr Gravotti, ni har första skottet.
ßöfvaren brummade någonting obegripligt och undersökte sedan
på det noggrannaste bössan.
Långsamt höjde han den sedan till kinden och sigtade länge,
innan han tryckte af.
Allas ögon voro fästa på den i solljuset glittrande ringen.
Gavottis kula hade tvifvelsutan snuddat vid honom.
Banditerna upphäfde bifallsrop.
Och äfven deras anförare satte bösskolfven med ett belåtet leen.
de i marken.
— Kan ni bättre, så visa det, herre!
Betänksamt höjde tusenkonstnären sitt vapen och väntade, tills
ringen åter hängde fullkomligt stilla.
Sedan tryckte han kolfven mot axel och kind och stod der som
gjuten i brons.
Ej en muskel rörde sig i hela hans kropp, endast ögonen
förrådde lif.
Så mycket oroligare var Stark, han formligen darrade, ty han
tänkte på hvad detta skott gällde; det afgjorde ju den stackars
fångens öde.
Nu afbröt den skarpa knallen den andlösa tystnaden.
Röfvarena skreko högt.
Den nyss i solskenet blixtrande ringen var försvunnen. Kulan
hade antagligen klippt af snöret.
Så tänkte åtminstone Gavotti och hans män.
Men kring konstnärens mun lekte ett öfverlägset leende, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
