Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
TJUGUFEMTE KAPITLET.
En olycklig slump.
Naturligtvis hade kapten Stark ej glömt baron Ragnars maka
stråtröfvarenas fånge, till hvars riddare han och Dahlin upphäft sig,
och han skulle så gerna velat söka efter henne och indianen, åt
hvars beskydd han anförtrott henne.
Men detta var under för handen varande omständigheter
omöjligt, om han och hans kamrater ville rädda lifvet, ty de spanske
soldaterna kunde ju när som helst komma sättande efter dem.
Derför måste Stark med sina följeslagare skyndsamt fortsätta
flykten, utan att ha återfunnit Eida.
Han tröstade sig dervid med den tanken, att indianen
säkerli-ligen skulle veta att föra sin skyddsling oskadd till Garcias läger.
Men hvart hade dà Eida i en hast tagit vägen?
Under det striden rasade der nere i dalen mellan röfvarena och
de spanska soldaterna, hade indianen intet ögonblick vikit från sin
skyddslings sida.
Han hade med henne hållit sig bakom de tappert kämpande,
men alltjämt retirerande röfvarena.
Så fortsattes denna reträtt till Vid pass klockan tu på
morgonen. Då fattade indianen plötsligt Eidas hand och drog henne med
sig bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
