- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
363

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

363

■ ’ ,

Dervid kommo de i närheten af Stark, hvilken indianen
tillro-pade några ord, titan att likväl vinna gehör.

Och eftersom spaniorerna just i det samma synnerligen hårdt
ansatte de retirerande, blef det heller ingen tid till närmare
förklaringar, och indianen ryckte Eida med sig in i en sinal klyfta, hvilken i
sällsamma slingringar sträckte sig ned till kusten.

Snart hade stridsbullret bakom dem förklingat.

Ljudlös tystnad omgaf dem.

Indianen kände tydligen mycket noga till terrängen, ty han
förde sin skyddsling mellan klippblock, klyftor och afgrunder säkert
till en punkt, der flera mörka hålor syntes i bergväggen.

Utan att yttra ett ord, dök indianen med Eida in i ett af dessa
hål, och sedan han här gått vid pass tjugu steg, gjorde han halt.

Djupt mörker rådde här inne.

Men nu flammade lågan från en tändsticka upp, och indianen
tände på en lykta.

Eida såg nu, att man befann sig i en underjordisk gång, som
utan några nämnvärda ojämnheter förde längre in i berget.

Hon hade redan en fråga på tungan, men indianen förekom
henne, i det han förklarade:

— Här äro vi i säkerhet. Du behöfver inte alis vara rädd utan
kan tryggt anförtro dig åt mig, som är din väns vän. Följ mig!

Med lyktan i jämnhöjd med hufvudet skred han nu
gravitetiskt fram i gången.

Denne vidgade sig så småningom och utmynnade slutligen i en
grotta, stor nog för att endast delvis kunna upplysas af det
fladdrande skenet från lyktan.

Man såg följaktligen i denua belysning endast en del deraf
sender.

Säkerligen var det ett mycket utgrenadt grottsystem, hvari de nu
kommit in, ty luften var torr och ren, och emellanåt strök ett
luftdrag genom dessa sällsamma rum, tillkännagifvande, att det fanns
flera förbindelser med den yttre verlden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free