Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Emellertid började de nu på officerèns kommando skjuta inåt
hålan.
Väggar och hvalf genljödo af det oupphörliga smattrandet,
krutrök fyllde gången och gjorde det svårt att andas.
Ytterligare två kanonskott aflossades, utan att anstifta någon
nämnvärd skada, och inte heller försvararnes gevärseld gjorde någon
verkan.
Den blef allt svagare och upphörde slutligen helt och hållet.
Antingen hade de angripne flytt eller stupat.
Löjtnanten gaf befallning, att elden skulle upphöra och
rådgjorde sedan med sergeanten om, hur man nu borde förhålla sig.
Derpå ropade han högt inåt gången:
— Gifven er I Kasten ifrån er edra vapen och kommen hitl
Der framme i grottan var och förblef det tyst som i grafven.
Då togo spaniorerna mod till sig och ryckte framåt.
Det första, som man upptäckte, var kanonen, en högst underlig
pjäs för resten. Den bestod af en något öfver en meter lång med
järnband försedd och på en primitiv lavett hvilande stock. Af den
rent af otroligt sega och hårda bergeken hade indianen gjort sig ett
försvarsvapen, hvarmed han trott sig kunna hålla alla obehöriga på
afstånd. Men redan vid tredje skottet hade hans kanon sprungit i
bitar.
Der bredvid lågo Armidas och Amigos lik. I den senares i
döden stelnade hand glimmade ännu luntan.
Der bakom öppnade sig en smal ingång till den oss redan
bekanta grottan.
Här fann man indianen liggande död; en spansk kula hade
genomborrat hans hufvud.
Ett i sanning tragiskt slut på det eremitlif, som de tre
personerna här lefvat.
Men de spanske soldaterna jublade högt, när de upptäckte
indianen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
