Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-393
Förföljarne hade tydligen dragit sig bort åt annat håll, så att
baronen och hans vän så småningom började hoppas, att de undgått dem.
Men att de dervid hängåfvo sig åt ett mycket bedrägligt Hopp,
det skulle de snart nog med förfäran bli varse.
Flere soldater jämte vaktkarlarne inträngde nu i paviljongen
och tycktes der vilja vända upp och ned på allt, och till råga på allt
framgick af deras sorlande prat, att de ämnade gå systematiskt till väga.
En allt trängre krets slöt sig kring flyktingarne och hotade med
ofelbar upptäckt.
Man hade inga bestämda spår att följa, men stödde sig på det
så nära till hands liggande antagandet, att de flyende icke gerna
kunde ha tagit sin tillflykt annorstädes än jnst i tullpaviljongerna.
Och härtill kom, att den ursinnige guvernören gifvit den
befallningen, att flyktingarne måste gripas.
Ja, de måste, så hade han sagt.
Det var en sträng befallning, om hvars betydelse och innebörd
hvarken soldaterna eller officerarne voro okunniga.
Man visste så väl hvad detta »måste» ville säga, om man icke
lyckades bemäktiga sig rymmarne.
Och derför uppbjöd man också i sjelfva verket allt, ansträngde
ali sin kraft och slughet för att göra guvernören till viljes.
Paviljongerna genljödo af bullret från rullande tunnor och fat,
från flyttade balar, kistor och styckegods, och härunder hördes
officerarnes ilskra kommandorop och soldaternas frammumlade
svordomar.
Men hur mycket man än ansträngde sig, hur strängt man än
följde en gifven plan, stodo de sökte likväl ej att finna.
Antingen de ville eller ej, måste officerarne likväl till sist lemna
rum för den öfvertygelsen, att här ingenting vidare vore att göra,
att man måste fortsätta spaningarna på annat håll.
Men man kvarlemnade vakt, som skulle se till, om inte möjligen
de förföljda senare skulle försöka smita in i tullpaviljongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
