Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-397
huru de skulle förhålla sig, då de nu snart otvifvelaktigt blefve
upptäckta.
Men dat var honom omöjligt, ty vagnens buller förtog hvarje
ljud; man vågade naturligtvis ej tala högt, om man icke redan nu
ville frambesvärja faran.
Det var ögonlick af ändlösa kval, som nu hopade sig till
hvarandra, innan vagnen stannade.
Nu först lyckades Ragnar tillhviska Dahlih några ord.
I lika dämpad ton ljöd det tillbaka:
— Mod och lugn! Endast det kan rädda oss. 7
Sedan transporterades den tunga låren uppför en trappa och
nedställdes varsamt i ett rum.
Nu blef det tyst som i grafven omkring fångarne, hvilkas
lemmar så småningom började värka af brist på rörelse.
Så förflöt en god stund, innan det åter blef lif och rörelse
omkring dem. v
Ett par personer kommo in och bröto upp locket.
De båda fångarne voro i sin obekväma ställning nästan
förlamade i hela kroppen, de beto ihop tänderna och tillslöto i
vanmäktig vrede ögonen.
De måste nu vara beredda på att bli upptäckta, utan att ens
kunna göra ett försök till motstånd.
Men den fruktade faran gick äfven denna gång förbi eller blef
åtminstone uppskjuten.
Sedan karlarne dragit spikarne ur locket, aflägsnade de sig åter,
utan att någon af dem fallit på den tanken att kasta en blick in i
packlåren, ännu mindre att undersöka instrumentet närmare.
Allt buller bortdog å nyo.
Nu gällde det att våga försöket att komma ut ur detta
gömställe.
Men de båda flyktingarnas lemmar voro bortdomnade.
Med nästan öfvermensklig ansträngning lyckades de krafla sig
upp ur packlåren, som var placerad i en stor sal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
