- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
417

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-417

Men eftersom man tillräckligt försäkrat sig om hans person för
att icke behöfva frukta honom, öfverlemnade de honom åt hans
egna, säkerligen allt annat än angenäma tankar och fortsatte
samtalet om de senast timade händelserna.

Det fanns ju ännu så mycket att förklara och rådgöra om.

Eida berättade, hur hårdt förfölj ar ne ansatt henne och Gomez,
och hurusom hon under denna hetsjagt till sist kraftlös dignat till
marken.

Då hade Martinez Gomez åter igen visat sig som en sann vän,
den der aktade sitt eget lif ringa, blott han kunde rädda. ,

Han hade hastigt ryckt upp henne och med henne i sina armar
med en hjorts snabbhet ilat härs och tvärs genom en labyrint af
gator och gränder, hvarvid förfölj ar ne ändtligen tappat hans spår.

Sedaö hade han hjälpt henne öfver en mur in i en stor
trädgård och förklarat, det de nu ingenting annat kunde göra än
anförtro sig åt kreolskan Cassilda.

Förskräckt hade hon bäfvat tillbaka för detta förslag.

Men när han närmare utvecklat sin plan, när han gjort
begripligt för henne, att ingen annan räddning för tillfället vore möjlig
än att nu slå blå dunster i ögonen på kreolskan för att senare åter
rymma från henne, då hade hon samtyckt till att spela den
vansinnigas rol för att få ro ett par dagar.

Under detta samtal rullade Diego i vanmäktig vrede ögonen.

Hade blickar kunnat döda, aå hade Eida och hennes räddare
snart varit lik.

Men vi vilja nu också se oss om efter Gomez, hvilken vi
återfinna bredvid Cæsar på kuskbocken.

Havana och dess förstäder lågo nu långt bakom dem, och de
snabba hästarne ökade oupphörligt hastigt afståndet.

Cæsar såg så innerligen glad och förnöjd ut, han hvisslade,
han sjöng och berättade på sin rotvälska lustiga historier för den

förklädde insurgentchefen.

Hjelten på Cuba, 67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free