Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-416
och i "sin öfvers vallan de glädje tryckte nu Ragnar Dahlins hand, så
att denne efteråt ovilkorligen böjde och rätade ut fingrarne ett par
gånger för att förvissa sig om, att de ännu voro hela och fullt
användbara.
Det hade nu blifvit strålande ljus dag.
Och dermed erbjöds äfven tillfälle att kunna mönstra friherrinnans
öfveriumplade vaktares yttre.
Tusenkonstnären spärrade hastigt upp ögonen, när han nu
tiil-kastade den fängslade den första närmare granskande blicken.
Och en icke stort mer än framhviskad, men det oaktadt ganska
mustig ed gled dervid öfver hans läppar.
— Förlåt, min fru, att jag glömde er närvaro! Men ta’ mej ...
Han sväljde slutet af denna sats för att sedan fortsätta:
— Har någon förr upplefvat maken? Jag vill vara skapt som
en dödfödd ankunge om inte det der är just samme kanalje, som,
sedan han gjort fiasko såsom fältherre, lockade vännen Stark med sig
in i vildmarken och der öfvergaf honom. Herr baron, ni påstod ju,
att ni med några andra raska gossar kvarlemnat den lymmeln i en
sådan präktig håla, att han aldrig kunde komma lefvande upp ur
den, och nu sitter han ju i alla fall här och glor så ilsket på mig
med sina rofdjursögon, som om han tänkte hugga mig i strupen,
om han bara kunde. — O du, din ohängde förrädare, hvad du ser
spötäck ut! Satan själf måtte ha befriat dig; men det säger jag:
nästa gång ska’ han inte hjälpa dig, om du också vore aldrig så
nära beslägtad med honom.
Ragnar hade med icke ringa förvåning åhört denna
framhvis-kade hjärteutgjutelse, men när han nu forskande såg in i den
fängslades ansigte, ryggade äfven han tillbaka.
— Diego! utbrast han bestört.
Mulatten bet i vanmäktig vrede ilsket i munkaflen.
Det var precis lika obegripligt för honom, hur dessa hans båda
vedersakare kunde sitta här midt emot honom, som det för dem
var en gåta, på hvad sätt han lyckats komma upp ur källaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
