- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
447

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-447

Med händer och fötter kafvade sig de tre svenskarne uppför
den branta och slippriga sluttningen.

Det var en väg, hvars mödor icke låta sig beskrifvas, utan måste
upplefvas.

Långt der borta till höger sågo de fortfarande Eidas röfvare,
hurusom han allt mera närmade sig de högsta topparne.

Pustande och badande i svett följde insurgenterna efter uppför
sluttningen.

Tusenkonstnären, vigast af alla, var ett godt stycke före, men
liksom om allt sammansvurit sig mot en räddning af den
bortröf-vade, öppnade sig nu framför honom en bred klyfta, som det helt
enkelt var omöjligt att hoppa öfver.

Och skulle man ha tagit en omväg för att komma förbi den
samma, så skulle dertill kanske ha åtgått en halftimme.

När Ragnar hunnit fram till detta oöfverstigliga^hinder, föll han
förtviflad på knä, stönade smärtsamt, och hans bönfallande blick
tycktes uppmana hans följeslagare att visa honom ett medel, huru
han skulle kunna rädda den älskade.

Tigande stodo insurgenterna omkring honom. Efter en paus,
som föreföll Ragnar ändlöst lång, yttrade en af dem:

— Herre, vi ha allesamman gjort, hvad som varit oss möjligt.
Resten måste vi öfverlemna åt Gud, och måtte han vara den
olyckliga nådig, ty hon har råkat i händerna på en makt, som vi icke
äro vuxna.

— Hvad vill det säga? stönade Ragnar. Känner ni röfvaren,
eftersom ni talar så?

Cubanaren, en gammal man, under hvars hufvudbonad
tofvigt-isgrått hår framkvälde, nickade med allvarsam och vigtig min.

— Ja, herre Det är den der skogsdjäfvulen, som jag i min
ungdom hörde berättas om.

Ragnar, som vid dessa ord blef alldeles utom sig, for med
handen till pannan.

Skogsdjäfvulen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free