Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-450
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
Vildmarkens fasor.
För sent ångrade nu Ragnar att han uppfyllt sin hustrus
önskan och låtit flytta tältet in i skogen.
Hade han icke gjort det, så hade kanske’den rysliga händelse
aldrig inträffat, som nu hotade att beröfva honom förståndet,
Men vi måste följa den stackars Eida för att söka utforska
hennes öde.
På natten hade hon plötsligt blifvit uppväckt ur sömnen af ën
brännande het andedrägt, som slagit henne i ansigtet, och hon hade
då öppnat de sömndruckna ögonen.
I skumrasket såg hon en skugglik gestalt lutad öfver sig och
kände sig i nästa ögonblick omsluten och upplyft af en väldig arm.
En stor, tassliknande hand trycktes dervid mildt mot hennes
mun och förkväfde det halfhöga ångestskri, som ville undslippa hen.
ne, ännu innan det blifvit verklighet.
Förgäfves sökte hon värja sig.
Inkräktaren, med hvars åsikter hon ännu icke alis förmådde
komma på det klara, tryckte henne bara så mycket häftigare intill
sig och lät dervid höra ett gutturalmummel, som fyllde den
olyckliga med obetvinglig fasa.
I half vanmakt tillslöt hon ögonen och kände sig nu buren ut
ur tältet i det fria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
