- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
451

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-451

När nu månens klart lysande strålar träffade hennes ögonlock,
öppnade hon dem åter oah varseblef öfver sig ett ansigte, så djuriskt
vildt och afskräckande fult, att bon, alldenstund handen nu icke
längre tillslöt hennes mun, utstötte ett genomträngande skri och
sedan förlorade medvetandet.

Hur länge denna vanmakt varat, det visste hon ej, när hon sent
omsider åter vaknade och förvirrad såg upp.

Hvad hade händt henne?

Hon befann sig midt i urskogen under en väldig korkeks
skyddande tak, såg månljuset i glittrande strålar sila ned genom löfverket,
men hörde intet ljud, som förrådde närvaron af någon lefvande
varelse.

Hon reste sig halfvägs upp och stirrade med svidande ögon
mot den öppna plats, som utbredde sig framför henne.

Det af henne på detta sätt förorsakade bullret framkallade strax
ett eko.

På prasslandet i de torra löf, från hvilka hon rest sig upp,
svarade ett likadant ljud, och en oformlig skugga närmade sig,
hvilken den rysande Eida nu varseblef.

Med ens hade minnet af den senaste, händelsen återvändt, så
att hon kunde inse sin belägenhet.

Hon hade blifvit med våld bortförd, och den skugga, som der
närmade sig, tillhörde hennes röfvare.

Med ett ljud af darrande ångest sprang hon upp och flydde ut
på den af månen belysta slätten.

Bakom henne hördes en massa oartikulerade, gurglande och
rosslande strupljud, som mycket väl kunde tagas för en
afgrunds-andjjs hemska skratt, och som fyllde Eida med outsäglig fasa.

I fullt språng vände hon på hufvudet ocb såg sig tillbaka och
störtade nu, liksom träffad af blixten, till marken.

Ett rof för förlamande fasa stirrade hon orörlig på den skepnad,
som nu närmade sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free