- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
453

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-453

Långsamt förde han henne tillbaka till hennes förra plats och
tycktes der uppmana henne att sätta uller lägga sig.

Under det Eida nu slog sig ned, rakade han med sina stora
händer ihop en massa torrt löf till en bädd.

Eida förstod, att den var ämnad åt henne och satte sig på de
prasslande lofven.

Den underlige vaktaren kröp ihop vid hennes fötter och förhöll
sig der orörlig. Eida kröp in i löfhögen, stödde hufvudet i handen
och började tänka och fundera.

Tvifvelsutan var hon här i en mera djurisk än mensklig varelses

våld.

En rädd suck höjde hennes barm.

Hon ha<ie till och med der hemma i Sverige hört talas om
skogsmenniskor, men alltid trott, att sådana endast existerade i folks
inbillning.

Men nu tycktes det vara just en sådan der gåtfull skogsmenniska
eller skogsdjäfvul, som bortfört henne från hennes man och öfriga
vänner. T

Sällsamma känslor intogo henne, ju längre hon funderade.

Gång på gång suckade hon, då hon tänkte på, att hon här var
prisgifven åt en varelses godtycke, hvilken, om han nu verkligen
härstammade från menniskor, likväl sjunkit ned till nästan fullständigt
djur.

Månens ljus förbleknade, och mörker inhöljde en stund urskogen.

Sedan skingrades åter mörkret af ett rödaktigt skimmer, tills
ändtligen de första solstrålarne genombröto det täta löfhvalfvet och
väckta upp allt lefvande i vildmarken.

En mängd fåglar stämde i olika tonarter upp sina morgonhymner,
en svärm papegojor flaxade skrikande upp ur trädkronorna, och en
massa olika djur började röra sig i det frodiga gräset.

Skogsmenniskan reste sig upp, fattade sin klubba och såg med
en uppmanande blick på Eida.

Den olyckliga sade sig, att hon ej kunde undfly sin vaktare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free