Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-455
Hennes följeslagare såg nog liennes hjälplöshet, ty han tog åter
frukten ur hennes händer och skalade med tänderna af det sega
bastet.
På detta sätt öppnade han också ett af de små hålen i nötens
spets och lemnade den sedan åter till sin fånge,
Fruktens mjölkliknande saft skänkte Eida en svalkande
vederkvickelse.
Sedan hon druckit, slog skogsmenniskan med sin klubba sönder
det hårda skalet och återlemnade bitarne.
Nötens söta, hvita kärna tjänade nu Eida till mat. Sedan hön
ätit sig mätt, öfverväldigade^ hon snart af trötthet och insomnade.
Om man närmare betänker hela situationen, så kan man
sannerligen ej förundra sig öfver, att hon ej fick sofva lugnt och godt,
utan att hennes sömn oroades af elaka drömmar.
Ängsliga suckar häfde hennes barm, och läpparne hviskade rädda,
osammanhängande ord.
Hon kände det, som om en mara lagt sig på hennes bröst och
hotade att kväfva henne i sina armar.
I sömnen ansträngde hon alla sina krafter för att göra sig fri.
Stora svettperlor glänste på den elfenbenhvita pannan, och
ögonlocken ryckte i striden mellan sömn och vaka.
Åndtligeir hade hon dock blifvit herre öfver den förlamande
känslan af en på henne hvilande börda, som hotade att kväfva henne, och
for med ett af ångest frampressadt ljud upp i sittande ställning.
Hennes första blick träffade en smidigt hopkrympt kattgestalt,
som vid flodbäddens rand hukat sig ned, tydligen i afsikt att taga
ett språng, och hvars glänsande fäll lyste så präktigt i den
sjunkande solens strålar.
Den långa svansen piskade marken, och de grönglänsande ögo
nen voro oafvändt riktade på den nyss uppvaknade.
Det var en puma, och det dessutom en af de största i sitt slag,
hvars fruktansvärda klor och tänder hotade den olyckliga med döden.
Eida satt der orörlig och vågade knappast andas, ty hon kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
