Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-467
Men kunde inte kanske just också på denna väg en räddning
erbjuda sig.
Eida vacklade.
Obeslutsam såg hon bort mot nischen, som på henne utöfvade
en rent af oemotståndlig"dragningskraft.
Skulle hon våga försöket?
Betänksamhet stod här emot betänksamhet.
Här i hyddan en fångenskap, som hon, fastän hennes vaktare
lemnat henne, knappast vågade hoppas undslippa, ty tvifvelsutan
befann hon sig i en vildmark, der kanske ännu ingen civiliserad men
niska sattsin fot.
Och der borta en väg, som möjligen kunde skicka en
räddningens stjärna i hennes förtviflans natt, men som också lika gerna
kunde frambesvärja nya faror.
Hur skulle hon göra?
Detta dilemma vardt en verklig pina.
Slutligen föll hon ned på sina knän, och hennes tankar gingo
till ’honom der ofvan, hvilken länkar menniskornas öden enligt sitt
outransakliga rådslut.
I hans beskydd ville hon anförtro sig, under hans faderliga
hägn ville hon inlåta sig på detta vågstycke.
Den innerliga bönen ingöt nytt mod i henner barm. ett mod,
som satte henne i stånd att trotsa alla faror.
Beslutsamt närmade hon sig nu nischen och steg uppför trappan,
som ledde dit.
Samma bild som i går tedde sig för hennes blickar.
Der inne sutto fortfarande de orörliga gestalterna i en krets, be
lysta af nyckfullt frambrytande och åter försvinnande strålar, hvilka
tydligen hade sin källa i djupet.
Eida närmade sig långsamt grottan der inne i berget.
Snart kände hon en lindrig svafvellukt, som tilltog med hvarje
vidare steg, men likväl ej blef så intensiv, att den hindrade hennes
andhemtning och vidare framträngande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
