Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-470
Hon bar dessa lampor bort till kristallpelarne och gömde dem
der, ty för tillfället ville hon ej anställa vidare efterspaningar, utan
åter uppsöka hyddan för att icke till äfventyrs saknas af
skogsmen-niskan.
Tankfull arrträdde hon återvägen och prisade sig lycklig, att
hon det gjort, ty icke stort senare återkom hennes vaktare med en
stor börda färska frukter, som han nedlade för sin fånges fötter,
Eida tvang sig till att smekande stryka hans djuriska hufvud,
en beröring, som kom skogsmenniskan att se på henne med en nästan
fullt förnuftig blick.
Sedan uppmanade han henne genom åtbörder att äta, hvilket hon
också verkligen gjorde, dervid’ tänkande på sin sällsamma upptäckt,
och hvad den kunde medföra för möjligheter»
Men nu följde några dagar, under hvilka hon icke på några
vilkor kunde förmå sin vaktare att lemna hyddan.
Han hade anskaffat tillräckligt med lifsmedel och tycktes nu
vilja öfverlemna sig åt hvilan.
Fastän han inte på något sätt förfördelade Eida, blef dock denna
oafbrutna sammanvaro för henne ett verkligt martyrskap.
Om också den underliga varelsen vid hvarje tillfälle kom emot
henne med en hunds trohet, så ägde han å andra sidan jämväl en
hunds vaksamhet och vek icke från sin fånges sida.
Timtals kunde han sitta midt emot henne och oafvändt betrakta
henne med sin vemodsfulla blick, utan att röra sig ur fläcken och
utan att gifva något ljud ifrån sig.
Annu gräsligare var det för Eida, när han kröp ihop vid hennes
fötter, bäddade sitt djuriska hufvud i hennes knä och tycktes vänta,
att hon skulle klappa och smeka det.
(rjorde hon det inte, så kunde han se på henne så sorget, att
hon kände sig rörd, öfvervann sin motvilja och började rifva i hans
borstiga hår, såsom man brukar göra med en hund.
Han tillslöt då af synbar förtjusning ögonen, lät höra sina djupa
brösttoner och insomnade slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
