- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
511

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-511

Weyler tycktes icke ha hört dessa ord, eller också låtsade han
bara inte ha hört dem, ty ban tog ingen notis om om dem utan
frågade:

— Vill ni för mig erkänna er förbindelse med rebellerna?

— Nej.

— Vill ni träda i den spanska regeringens tjänst?

— Nej.

— Vill ni till mig utlemna upprorets ledare?
-Nej.

Detta envisa nej, som insurgenten i prestrock satte mot
guvernören och hans fodringar, oaktadt ban under för handen varande
omständigheter måste ha klart för sig, att han dermed på sätt och yis
underskref sin egen dödsdom, dref vredens rodnad till den gamle
generalens ansigte.

— Ar det verkligen ert sista ord, herr pater? sporde han med
af mödosamt tyglad vrede darrande röst.

— - Mitt allra sista, ers excellens, och det skall städse och under
alla förhållanden så förblifva.

— Betänk, att ni icke har att hoppas på något sammanträffande
med mig, sedan jag åter lemnat er cell! Skulle ni alltså sedan
känna änger, så kommer den känslan ohjälpligen för sent.

- Jag har betänkt mig, svarade den unge presten kyligt och

lugnt.

Weyler stötte värjslidan häftigt mot golfvet och vände sig mot
dörren.

— Ni- vill inte ha det på annat sätt, herr pater, var då cckså
god och tillskrif er sjelf följderna! Jag har bjudit er handen till
räddning; att ni icke antager den, det är inte mitt fel.

Dermed gick han ut och slog våldsamt igen dörren efter sig.

Pater Antonio hade låtit honom gå utan att yttra ett ord, och
han gjorde icke min af att möjligen kvarhålla honom.

Han hade för länge sedan fogat sig i sitt öde och ville nu icke
gestalta detta annorlunda genom ett skamligt förräderi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free