- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
537

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-537

— Framåt då! nickade Stark, och sällskapet satte sig åter i
rörelse.

Här på stranden ställde sig jämförelsevis få hinder i deras väg.

Visserligen måste de här och der kringgå en inskärning eller
vada öfver ett vattendrag, men dervid kommo de dock fortare
framåt, än JEtagnar ansett för möjligt:

Stark visade sig vara en man, åt hvars ledning man kunde
anförtro sig. Der de andra ej skulle ha funnit någon väg, der rörde
han sig med säkerheten hos en man, som känner sig hemmastadd
i vildmarken och vet att skickligt ’betjäna sig af de hjelpmedel^
som der stå till buds.

Sà drogo de vidare, tills Stark sent omsider gjorde halt och
sade:

— Om jag inte misstar mig allt för mycket, så äro vi nu snart
vid målet, och derför måste vi vara försiktiga, ty det skulle ja
kunna hända, att tvetydiga individer uppehålla sig i ruinerna, såsom vår
vägvisare påstod. Om vi skola uppnå vår afsikt, måste vi derföre
gå till vägp, med indianers slughet. Följen mig utan hvarje onödigt
ord!

Sedan satte han sig åter i rörelse och dök nu in i snår, så
täta, att de syntes ogenomträngliga. .

Men Stark förstod att bana sig väg förbi alla dessa hinder.

Var något snår för omöjligt, så kringgick han det utan att
afvika från den ursprungliga riktningen.

Han undvek att med vapen hugga sig väg, ty det skulle ha
förrådt dem, ifall menniskor verkligen funnes i närheten.

Om en stund blef skogen något glesare, och nu gjorde Stark
åter igen halt.

— Nu måste vi vara ytterst försiktiga, sade han. Stanna kvar
här, medan jag rekognoscerär terrängen!

— Dermed smög han sig i väg, och det dröjde en god stund,
innan han återkom.

På hans lugna min kunde ingen se, hvilket resultat han upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free