- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
536

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

536

, rr ^

— Ar det inte också möjligt, att ångslupen redan befinner sig på
återvägen?

Den frågan var inte så lätt att afgöra, fy farkosten låg på tvären
i floden. Den kunde alltså lika gerna vilja utför sona uppför floden»

— För att erhålla visshet härutinnan måste vi dröja en stund
till, herr baron. Man skall snart inse, att man ej kommer någon
vart på detta sätt. De kunna ej komma loss, innan de minska
tyngden, men då skall det strax visa sig, hv^rt de vilja.

Ragnar bet i förtärande otålighet ihop tänderna.

Ändtligen tycktes man på ångslupen ha insett, hur fruktlösa de
hittills gjorda ansträngningarna voro, ty maskinens pustande och
propellerns slag upphörde, och flera mörka gestalter sprungo öfver borà
ned i det grunda vattnet, tydligen i den dubbla afsikten att
minska lasten och skjuta farkosten framåt.

Det lyckades också verkligen.

Än g båten blef flott och kom ut på djupare vatten,

För Ragnar voro dessa minuter en outsäglig pina.

Hans bröst arbetade nästan flämtande, och hans hjärta satt honom
så att säga i halsgropsn.

Ändtligen erhöll han den efterlängtade vissheten,.

Ångmaskinen började åter arbeta, och den lilla farkosten vände
stäfven uppåt floden.

En lättnadens suck, undslapp Ragnars läppar.

— Gud ske lof! De ha ännu icke kommit längre än vi sjelfva.

— Inte ens så långt, menade Stark, ty om fem minuter ha de
kört fäst igen. Se, så sakta och försiktigt de gå, de rent af känna
sig för, men det hjälper ändå inte. Der!

Han utstötte det sista ljudet med nästan skadeglad triumf. Och
det med rätta, ty ångslupen hade nu redan kört fast igen.

— Tror ni mig nu, om jag säger er, att vi inte alis ha att
frukta dessa fiender, herr baron?

— Det tycks ni ha rätt i, men vi fka i alla fall icke
uppehålla oss i onödan. t , ’’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free