- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
550

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-550

Han återvände hastigt till sina vänner.

— Låt mannen stiga upp, Dahlin 1 Jag har blifvit ense med
mig sjelf om, hvad som är att göra, och dertill behöfver jag hans
understöd.’

— Hvad tänker du då göra? frågade tusenkonstnären.

— Ingenting annat än i denne persons sällskap begifva mig m
i mulattens läger, förklarade baronen i afgörande ton.

Hans vänner blefvo helt förskräckta.

— Betänk hvad det vill säga, Ragnarl invände Dahlin. Jag. . .

En energisk gest tillslöt hans mun.

— Jag har betänkt mig. Försök inte att göra mig vacklande i
mitt beslut; det vore fåfäng möda. Genom Starks långa
uteblif-vande t)ch den för oss oförklarliga uppståndelsen i ruinerna har
situationen så förändrats, att den nu kräfver ett handlingskraftigt
ingripande.

— I så fall följer jag med, förklarade Dahlin.

— Nej, invände Ragnar, det ingår ej i min plan. Jag måste
gå ensam, och jag hoppas, att Diego ej skall känna igen mig, ty
dessa båda dagar i vildmarken ha tilltygat mitt yttre så, att jag
knappast kan skiljas från mulattens folk. Mitt beslut står alltså fast.
Jag måste in i lägret, om också endast för att undfly denna rent
af mördande ovisshet.

De öfrige märkte tydligt nog, att inga vänliga varningar hjälpte

här.

— Men hvad tusan ska du ha med dig den här förrädaren
till? undrade Dahlin.

Han skall införa mig hos mulatten och dennes folk. Var
inte rädd iför den saken! Jag skall nog hålla honom i tygeln, och
det svär jag redan nu, att vid första misstänkta min, som han
tilllåter sig, jagar jag honom en kula genom skallen. — Du har hört
det, kamrat, och vet hvad du har att rätta dig efter.

Fången kröp skyggt ihop, men teg.

— Antagligen komma faror att möta mig på min väg, men jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free